Om att tvåändssticka tröjor
Förr stickade man mest strumpor, vantar, mössor och ärmar till sydda liv i tvåändsstickning. Äldre vanligt stickade tröjor har ibland bårder i tvåändsstickning nedtill eller något krokvarv som dekoration

Det är inte svårare att sticka ett stort plagg som en tröja, jacka, kjol eller långbyxor i tvåändsstickning än att sticka vantar eller strumpor. Det är bara så många flera maskor, så det kräver en större portion tålamod. Man skall ha nöje av själva arbetet med att sitta och sticka och inte känna sig ivrig att få se plagget färdigt nästa vecka.
Med tanke på att det är ett så tidsödande arbete är det viktigt att tänka sig för innan man startar för att undvika ett misslyckat resultat. Om man får ett oprövat garn i sin hand är det oklokt att börja med ett stort plagg på en gång. Prova det först till ett par vantar eller en mössa. Eller sticka en rejäl provlapp.

Det går inte att ta ett mönster till en vanligt stickad tröja och använda det till en tvåändsstickad. Tvåändsstickningens maskor har en annan form än vanligt stickade. Vanligt stickade maskor är breda och låga medans tvåändsstickade maskor är höga och smala.
Mina tröjor stickar jag i ett enda sammanhängande stycke i raglanmodell. Upplägget gör jag i halsen - stickar överkroppen i ett stycke tills raglanökningarna är färdiga - sätter upp ärmarnas maskor på trådar - stickar kroppen färdig - stickar sist en ärm i taget klar.

 

I tvåändsstickningen är den modellen en stor fördel eftersom man vill sticka rundstickning så långt som möjligt. Andra fördelar är att man när som helst kan trä upp maskorna på en tråd och prova att plagget sitter bra.
Mönsterpassning görs redan i början av arbetet runt halsen där det är viktigast att det blir snyggt. Startar man upp en stickning nedifrån så får man arbeta länge innan man får veta om det blev rätt och snyggt runt halsen. En stor fördel med att sticka allt i ett sammanhängande stycke är att man slipper allt monteringsarbete.
De första tröjorna stickade jag utan hänsyn till att fram- och bakstycket egentligen behöver vara olika långa. Halsen måste då vara ganska vid för att inte sitta för högt upp under hakan. Tröjan är bekväm att dra på eftersom man inte behöver se efter vad som är "bak och fram". Numera stickar jag bakstycket lite högre än framstycket för att få bättre passform. Det gör jag genom att sticka några ofullständiga eller vända varv över ärm- och bakstyckena direkt efter halskanten.
Jag beskriver så noga jag kan i mitt häfte "Tvåändssticka" hur man stickar tröja och kofta i raglanmodell. Man kan naturligtvis sticka precis vilken modell som helst och ta saxen till hjälp när plagget skall formas. Jag har också med mönster på några kjolar, vantar, mössor, strumpor och fuskpolo.